Har precis kommit  in från en powerwalk, och det var motigt kan jag säga. Usch känns som att jag är i en svacka just nu. Kosten sköter jag, där känns det helt okej. Men träningen känns riktigt tung just nu. Kan  vara för att det är en jobbig tid nu med pappa och allt. man tänker mycket på då gjorde vi det, nu mådde han så här mm. 

Något som jag är glad för det är alla fina vänner som jag och min familj har runt oss, utan er skulle resan efter pappas död varit mycket jobbigare. Vänner är verkligen viktigt att ha, och mina vänner är de finaste i världen   .

Imorgon har jag förhoppningsvis något kul att berätta, hihi klockan 10.00 ska vi på ett spännande möte...  

Efter det bär det av till Lillsjön med Johan, Isabelle och Flisan, tyvärr jobbar Åsa. Men vi får sola och bada för henne med   .

Nä nu ska jag ducha och sedan sova. Ha det bäst så hörs vi imorgon.

Idag är det fyra år sedan min älskade pappa dog. Saknar honom något otroligt, han togs ifrån oss alldeles för tidigt. JÄVLA CANCER!! Lömsk, äcklig och vidrig på alla sätt. Den 23 Juni 2010 skulle han in och få svar på röntgen. Läkaren var glad den morgonen för hon skulle få berätta för pappa att lungtumören äntligen slutat växa. MEN när hon kom till jobbet och såg röntgenbilderna på hjärnan, såg hon att det bildats metastaser runt hela pappas hjärna. 16 dagar senare dog en av de finaste människorna!

Jag kan fortfarande inte förstå att han är död, det känns inte så. För hur kan någon kännas så levande som inte lever? My förlorade sin morfar, en morfar som skulle göra allt för sina barnbarn. En morfar som skulle ta vara på allt  och njuta av all tid han kunde få med henne och Mattis. Detta gör nog ondast att våra barn inte får ha honom nära sig, inte uppleva vilken fin människa han var.

Pappa kunde tycka mycket, han avskydde till exempel piercingar och tatueringar. Så den första reaktionen på att hans äldsta dotter träffade en kille med detta blev inte så positiv. Men den reaktionen varade endast tills att pappa fick träffa Thomas för första gången. Thomas och pappa fick en jättefin relation. Och det beskriver pappa rätt bra tycker jag. Han tyckte på ett visst sätt, men han gav ALLTID alla en chans. 

Jag saknar min pappa, min teddybjörn     

Pappa och mamma i New York september 2009. Två veckor senare fick vi beskedet att han hade lungcancer, 10 månader senare dog han!